Vad har vi lärt oss av historien? Vi borde varit mer förberedda på pandemin, kan man tycka? Bara under 1900-talet har vi drabbats av tre pandemierna Spanska sjukan 1918 – 20, Asiaten 1956 – 58, och Hongkonginfluensan 1968–70. Kolera kom till Sverige 1834. Första offret var timmermannen Anders Rydberg från Masthugget. Anders och 40 000 andra svenskar dog i kolera, en omfattning som ledde till att särskilda kolerasjukhus och kolerakyrkogårdar upprättades. Tittar vi tillbaka på 1600 och 1700 talen så var smittkoppor, dysenteri och febersjukdomar återkommande farsoter. Det är svårt att dra paralleller med dagens Covid 19 då dödligheten i de historiska farsoterna var mycket högre. Borde vi ändå inte lärt oss av vår historia:
-Då som nu ligger svårigheten i att väga behovet av karantän mot nödvändigheten av att få handel och annan verksamhet att fortsätta fungera.
-Tydlig och konsekvent information är avgörande. Under koleraepidemierna fälldes exempelvis Aftonbladet för ryktesspridning, som spädde på oron i samhället.
-Beredskap! Räkna med att nya kriser kommer och då handlar det också om nya typer av virusattacker, tillexempel Cyberattacker.
-Finna glädjen i det svåra.
Svensk stormaktstid beskrivs som en dyster tid. Människor plågades av pester, köld och svält– en vardag likt en grå och dyster vandring mot döden. Fast mitt bland det svåra fann människorna också glädje. Om detta skriver författaren Annika Sandén i sin bok ”Lust, liv och nöjen under svensk stormaktstid”. Annika tar oss med till de ljusare sidorna av 1600-talets vardagsliv, med jordbruksårets alla kalas och de fester som firade livets gång. Kanske var detta ett sätt för människor att förtränga det elände som omgav dem.
Är det helt enkelt så att en av mänsklighetens viktigaste egenskaper är att finna glädje också i svårare tider. Vad tror du?